stinaa

ja bråkar me mig själv, elr rättare sagt med alla personer  som får mig att tro konstiga och fel saker... fan alltså och det ska mina närmaste lida för för att jag inte pallar med det mmer...
ni får mig ju tillochmed till att tro att det är rätt att göra fel.. det är inget jag vill, jag vill bara ha det som innan... innan alla började bete sig på ett obeskrivligt sätt... visst alla förändras men jag vill inte att det förändras åt detta hållet... för jag vill också vara en del av det.. jag vill också vara med alla jag kunde vara med innan.. men nu har det blivit spänt, så jag vill inte göra det värre genom att göra fel.. det är därför försvarsmekanismen släpps på.. jag stänger mig, kopplar bort alla och blir fåordig och sur. för jag vill inte göra fel..
minsta fel är ett heltvete för mitt självförtroende...
jag orkar inte bygga upp och bygga upp.. kanske är det sociala inte min starka sida, det är därför jag inte vågar be eer om att hjälpa mig tillbaka.. för jag vill va den roliga personen som inte gör såna grova fel som jag gör.. ni failar säkert också men detta måste ni hjälpa mig med.. jag vet att jag kan vissa saker så länge jag är säker på vd jag gör och att jag vet att jag är bättre än alla..
men som individ är jag osäker och vill inte göra bort  mig.. det är  därför jag heldre inte gör ngt alls.. känns fel för mig..

detta måste nästan vara en av dom djupaste kriser jag haft med mig själv...

fan..